Helgen flödar, flyter, forsar förbi och jag flyter med. På lördan åker vi ut till Barkaby, Annelie och jag, strosar runt mellan trähus och storreaskyltar i Outletbyn innan vi ger oss på att betygsätta det lokala IKEA:t och på något vis lyckas vi beta av både IKEA:s varmkorv, pizzaslices och kladdkaka innan vi anser oss ha ett säkerställt empirisk underlag.
På kvällen hamnar vi på Balkanklubben Zeybek på Södra Teaterns kägelbana där ett klarinettspelande gubband från Istanbul just är i färd med sitt tredje extranummer och plötsligt flashar en bris förbi av mig själv som klarinettspelande 12-åring med bluesdrömmar om röksvettiga klubbar i New Orleans och svartskimrande ebenholts.
Tillbaka i Stockholm har bandet spelat klart, lamporna tänds och avslöjar den mångbrokiga publiken som nu förflyttar sig till dansgolvet i ett annat rum. Här existerar inget förspel, ingen står upptryckt mot någon vägg. Så fort diskjockeyn lägger på den första plattan börjar folk att dansa. Och som de dansar… Jugoslaverna studsar runt i zorbaliknande ringdanser, kvinnor gör indiantjut och kepsgubbar sitter på rad, dricker öl och klappar takten. Samtidigt flänger söderkisar i Jarvis-brillor runt i halvpsykedelisk trans, en del är barfota, få bär BH. Ett gäng machokillar med gangstersnaggning och tjocka guldkedjor sjunger med i texten (som inte finns, det som kommer ur högtalarna är bara musik) samtidigt som två medelålders damer dansar armkrok på ett bord i något som liknar ett uppbyggt litet vardagsrum. På golvet ligger två kortklippta flator och hånglar loss och lite längre bort står en muslimbrud i glittrig slöja och pratar i en slimmad mobil samtidigt som hon rör lite diggigt på höfterna, allt till tonerna av östeuropeisk zigenarmusik, vild och snabb och livsbejakande…
På söndan går vi på Aquaria, kollar på hajmating, blå giftgrodor och tropiska åskregn och trängs med dussintals tre- fyraåringar, fast de enda vi stör oss på är papporna... Kan ingen uppfostra alla dessa ohängda pappor! På kvällen sitter vi i Annelies kök och äter snabbnudlar, semlor och eritreanskt the till tonerna av Cuban Golden Hits. Ungkarlsliv när det är som allra bäst…
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Gud vad ni är mångkulturella då;) Kul att prova lite nya ställen, antar jag!
Jösses vilket ställe. Hur hittar ni dem? Låter helt sjukt. Ni får hitta på nåt bra ställe som ni kan ta med mig och Linda på.
Ha det bra!
Så avlägset från min verklighet att det känns som taget ur en reklamfilm...
Men det finns många verkligheter jag lever bara i min. Just nu en mycket trevlig, lugn och lycklig verklighet.
Hoppas du tycker om din verklighet också! Kram!
Förresten hur går det med jobbet!?
Jenny: Ja, vi måste absolut gå ut alla fyra nån gång! Tänkte ringa er i lördags men det var så sent påtänkt att det inte blev av, fast det var inte alls meningen att vi skulle hamna på ett så multi-kulti ställe, vi gick fel...
Maria: Jo, jag börjar trivas och finna mig väldigt väl tillrätta i min nya verklighet, det är som en sko som man har gått in... =) Trivs jättebra på jobbet, är bara dumt med de diskriminerande a-kassereglerna och att det är så tillfälligt...
Post a Comment