Den Vänstra Hjärnhalvan

Herregud, på mitt nya jobb måste man ju tänka! Använda de små grå. Tänkande är en verksamhet jag inte har ägnat mig nämnvärt mycket åt under de senaste åren. Eller självklart har jag väl tänkt nån tanke hit eller dit, men när jag tänker efter är det nog enbart den högra hjärnhalvan som har jobbat, min vänstra, den logisk-matematiska, har legat i dvala ända sedan tvån på gymnasiet då jag gick min sista mattekurs. Det är nio år sedan. När jag nu sitter och skriver kreditfakturor på delbelopp av redan debiterade fakturor känner jag hur den vänstra hjärnhalvan rosslar, skramlar, skakar motvilligt som en gammal rostig moppe när jag försöker sparka igång den. Men till slut går det, moppen startar, polletten trillar ner och jag hajar vad jag gör och varför.

Alla i gruppen är eniga om att vi inte ska kalla jobbet för dataregistrering i CV:t. No way! Inte en suck! Men vad ska vi kalle det för...

På kvällarna sitter jag framför mitt oändliga word-dokument med inklistrade, mer eller mindre omöjliga jobb jag har tänkt söka. Vänder och vrider på annonserna, de tycks tala ett kodat språk jag inte förstår. Jag börjar på olika formuleringar, försöker motivera, men ögenen går i kors, hjärncellsutmattningen har följt med mig hem, likaså tunnelbaneåksjukan. Hur finner jag ork, när hittar jag tid? Slår undan frågorna, tänker att till helgen, till helgen. Och så fortsätter jag att genomsufra nätet istället, efter fler annonser att klistra in, fler jobb att söka.
Sen. Senare.

Idag ska jag träffa kusin vitamin. Och Mannen och Magen. Längtar längtar.
Har bara en. Finns bara en.
Som hon.
Så nära en storasyster
jag kan komma.