Ångest ångest är min arvedel

- Ja, du är då inte lik dig.
Hon synar mig noga och blänger sedan ned på utskriften av min föga imponerande cv. Ofrivilligt följer jag hennes blick. Bredvid överskriften finns en infogad bild. Hjälp! Vad är det där för bild! Har inget minne av att jag infogade just den där gamla fåniga airbrushade bilden av mig själv på cv:n. Hon gnuggar sig länge i ögonen, stirrar ned i bordskivan och suckar:
- Vattuman?
- Va?
- Ja, jag ser att du är vattuman.
- Eh, nä, fisk…
- Bryts det inte den 20 februari? Mellan vattuman och fisk?
- Nä, jag tror det är den 19:e…
- Va, är du riktigt säker på det?

Det är inte sant, jag har inte den här konversationen. Nyss har chefen gladeligen, vant och säkert intervjuat mig för att sedan lämna över mig till kvinnan jag kanske ska jobba med och man behöver inte ens läsa mellan raderna för att förstå att hon inte alls vill ha nån assistent som ska hjälpa henne med det jobb hon ändå fixar bäst själv.

Jag sökte ju massor av nya AcademicWork-jobb förra veckan och självklart hörde de av sig på det allra kortaste och tråkigaste jobbet, jag skulle sitta i 1 - 2 v och korrekturläsa och rätta till 11 000 varubeskrivningar till Överskottsbolagets varuregister. Lite besviken, men ändå glad för att få komma igång på ett nytt kneg så snabbt tackade jag ja. En halvtimme senare ringde en annan konsultchef angående ett annat jobb jag sökt (också 2 v) "dataregistreare med öga för layout". I beskrivningen hade det stått att man skulle kunna officepaketet bra och ha god insikt i Acrobat, InDesign var ett plus. Jag skrev att jag kunde allt det där, men det jag inte förstod var ju att Acrobat är ett helt program som man tydligen använder för att layouta saker och lägga in info om olika PDF-sidor i till tryckeriet och dylikt! Det enda Acrobat jag kände till var ju Acrobat Reader och de enda filer jag har PDF:at är ju InDesign och Illustrator-filer och det gör man med ett klick med musen. Hur kunde jag tro att det var att ha goda kunskaper i acrobat? För det var det jag trodde! Oh silly me, foolish me. Hursomhelst var det på nåder jag tillslut fick byta rån ett garanterat jobb på ÖB till en halvkrass chans till det här. (Konsultcheferna får tydligen provision på hur många konsulter de placerar.)

Intervjun går, jag får veta att man mest ska jobba i Acrobat, men det jag inte lyckas få ur mig är att jag inte kan det programmet.

Väl hemma lägger jag ner ungefär 24 desperata timmars arbete på att försöka ladda ned 30-dagarsversionen av Acrobat från Adobes hemsida men enligt lagen om alltings jävlighet så går det förstås inte. Suck. Dubbelsuck. Dock gjorde jag väl inget superintryck på intervjun så jag borde väl inte oroa mig egentligen, men ångrar att jag inte bara tog ÖB-jobbet, då hade jag varit igång på ett nytt uppdrag redan nu. Nu vet jag ju inte alls hur många dagar, veckor utan lön eller någon annan form av ersättning det blir. Det här kringflackande konsultlivet går väldigt, väldigt dåligt ihop med min personlighet. Vill ju bara ha stabilitet i mitt liv men det känns längre bort än nånsin nu.