Tack Reinfeldt

Allt är förlåtet! Först trodde jag alltså att mitt nya jobb skulle gå ut på att registrera inträden i facket, det var den information jag hade fått. Oh, silly me, foolish me. Ingen går väl med i facket nuförtiden. Det är utträden jag ska registrera. Så tack Fredrik, tack, vit flagg, jag ger mig, du hade rätt, jag hade fel, din politik har sannerligen genererat nya jobb. Folk flyr facket hals över huvud i såna massiva horder att de stackars fackanställda inte har en chans att hinna med. Och det är där konsulterna kommer in. Såna som jag.

Är på utbildning, sitter i ett klassrum i Liljeholmen och jag diggar verkligen min nya klass, eh… jobbargrupp, var det visst. Direkt när jag ser dem andas jag ut, det är konstigt att det kan vara så. I maillistan från Academic Work såg jag att det var en till person som var född -80. Jag antog att vi två skulle vara de äldsta, med en viss marginal. Det är vi inte. Inte alls.

Utanför vertikalplaskar snöflingorna mot fönsterrutorna, bildar ett lager som nästan tycks geléartat. Efter ett kort avbrott för Södertörns Högskola och något annat, obenämnbart, finner jag mig plötsligt vara tillbaka i mutvärlden igen. Förra veckan satt jag i en tids- och rumslös zon ovanför en port med texten Ej varuhus och svettades i ett headset. Raster existerade inte och medhavd lunch intogs på en kvart, sittande i receptionen.

Nu sitter jag framför en dator på ett utbildningsföretag och in och ut ur föreläsningsrummet rullar hela tiden en liten matvagn. På morgonen får vi kaffe och te, nån gång mitt på förmiddan serveras mackor, mineralvatten i olika smaker och ännu mer kaffe och te. När det är dags för lunch förses vi med gratiskuponger till den närliggande restaurangen och konfunderat vandrar tio desillusionerade, halvpanka, men nu positivt överraskade akademiker iväg, på rad genom blåsten. På eftermiddan får vi kakor, frukt, godis och ännu, ännu mer kaffe och te och jag försöker komma underfund med vem som betalar för kalaset, utbildningsföretaget antar jag.

I gruppen finns alla typer representerade. Här finns den bittra 45-taggaren som började plugga sent och, som för att kompensera, bara fortsatte och fortsatte att plugga tills CSN-åren tog slut och hon stod där och funderade vad hon ska göra av alla poäng. Här finns den tyst-mystiske ryssen, här finns Vigor-killen med annorlunda namn och maoriersmycken och killen alla tror heter Pedro och kommer från Bolivia tills han presenterar sig som Kalle på pittoresk ö-dialekt. Här finns den perfekt-sminkade, perfekt-dressade iranskan med multipla examina, här finns Söder-kulturvetarbruden med svart lugg, suspekta bågar och en sjal runt huvudet som matchar bågarna och läraren som ser ut som Håkan Hellström, men pratar som Dan Bäckman. Och här finns jag. Undrar om jag också dimper ner i nåt fack.