Livet är en besynnerlig tangokavaljer. Het och snabb vändningarna. Ibland hänger jag inte med. Ibland tappar jag takten, trampar på tårna. Så föränderligt allting är, föränderligt, förgängligt, bestående. Jag klagar inte, kan inte påstå att jag inte gillar rytmen, melodierna och de tvära kast allt tycks ta.
Men aldrig.
Inte för en sekund inbillar jag mig att det är jag som för.
6 comments:
Nyfiken på att höra vart dansen för dig!
Berätta!
Kram//Maria
Jag håller med Maria.
Vem är det som för?
:)
Tango med svåra steg?
Kanske är det ödet eller slumpen. Vad det än är så är jag ganska säker på att du styr du dansen mer än du tror.
Maria: Dansen för mig till Vällingby :-)
Linda & Jenny: Ibland får jag för mig att det är slumpen, ödet eller rent av universum självt (ni vet, teorin: nån tappar en knappnål i Kina och så blir det jordbävning i Kalifornien... ), men ibland tror jag att det bara är vissa människor som har ett förubestämt öde, medan vi andra bara flyter omkring som statister och rekvisita kopplade till de ödesspikade människornas liv...
Livet skulle väl va skittråkigt om det var förutbestämt och fastspikat?! Vilken tur att vi slipper ha det så!
:)
Post a Comment